Vad är Parapsykologi

Vad är Parapsykologi?

Parapsykologi är ett delområde inom psykologin, som behandlar hypotetiska psykologiska fenomen som inte låter sig förklaras i termer av kända naturlagar. Detta betyder emellertid inte att parapsykologin sysslar med ”övernaturliga” ting. Det är istället så att om något parapsykologiskt fenomen klart skulle kunna bekräftas så skulle detta fenomen vara att betrakta som ett nytt naturfenomen, och detta skulle i sin tur betyda att den naturvetenskapliga världsbilden mer eller mindre skulle behöva förändras. Ordet ”para”, som betyder bredvid (grekiska), i ordet ”parapsykologi” är därför något missvisande: om ett visst parapsykologiskt fenomen verkligen existerar så är det att betrakta som ett genuint psykologiskt fenomen och inte som något som ligger utanför psykologin. Inom parapsykologin betecknar termen psi ett hypotetiskt fenomen som inte kan förklaras med hänvisning till någon känd naturlag. Psi delas upp i extrasensorisk perception och psykokinesi. Extrasensorisk perception (ESP) är varseblivning utan stimulering av något känt sinne och utgör huvudgruppen av psi-fenomen. Telepati - överföring av information från en människa till en annan, eller mer generellt, från en organism till en annan - är det mest omtalade ESP-fenomenet, och det som för de flesta människor är lättast (eller minst svårt) att acceptera. Förutom telepati omfattar ESP-fenomenen klärvoajans - varseblivning av objekt eller händelser som inte stimulerar något känt sinne - och prekognition - varseblivning av händelser som inte kan förutses på basis av någon känd slutledningsprocess. Alla tre varianterna av ESP skulle, om de visar sig existera, medföra mer eller mindre stora förändringar av den gängse naturvetenskapliga världsbilden, dock i olika hög grad. Det är tänkbart att telepati skulle kunna förklaras i analogi med överföring av information via radio och TV och behöver därför inte nödvändigtvis medföra någon helt omvälvande förändring av vår nuvarande vetenskapliga världsbild. En mer drastisk förändring skulle behövas om klärvoajans skulle existera, eftersom vi här har svårt att hitta en motsvarande analogi. En än mer drastisk förändring skulle krävas om existensen av prekognition skulle kunna beläggas, eftersom prekognition tycks strida mot både grundläggande vetenskapliga och vardagliga föreställningar om tid, orsak-verkan och logik. (Det förefaller som om prekognition skulle förutsätta att en händelse kan påverkas av något som ännu inte hänt, något i framtiden, vilket inte bara strider mot den naturvetenskapliga världsbilden och ”sunt förnuft” utan också ger upphov till vissa logiska motsägelser.) Förutom ESP omfattar psi även psykokinesi, som betecknar en hypotetisk psykisk påverkan på yttre fysiska händelser. Vid s.k. makropsykokinesi påverkas makroskopiska föremål, som bord, stolar, o.s.v., av mentala processer utan någon känd fysisk förmedling (t.ex. poltergeist). Vid s.k. mikropsykokinesi påverkas i stället mikroskopiska processer, t.ex. kvantmekaniska processer i vissa slumpgeneratorer. Det är denna senare form av psykokinesi som numera studeras experimentellt. När det gäller graden av brist på överensstämmelse med den nuvarande naturvetenskapliga världsbilden kan psykokinesi kanske jämställas med klärvoajans. Skäl att bedriva Parapsykologisk forskning Människor har i alla tider haft upplevelser som de tolkat som paranormala och som varit betydelsefulla för dem. Det vetenskapliga stödet för att åtminstone vissa av de fenomen som studeras inom parapsykologin (särskilt telepati) verkligen finns, är inte obetydligt. Om åtminstone något av de fenomen som studeras inom parapsykologin visar sig vara reellt så skulle detta kunna innebära mer eller mindre stora förändringar av världsbilden. En del skeptiker anser att parapsykologiska fenomen visserligen inte finns, men att de positiva resultat som erhållits i välkontrollerade parapsykologiska experiment beror på något som sannolikt också måste påverka resultaten (ännu mer) i vanliga psykologiska experiment. Parapsykologi är ett idealiskt ämne att utgå från då kunskaper i vetenskaplig metod och statistik skall förmedlas. Bra forskning inom parapsykologin verkar för rationalitet och en empirisk attityd, dvs. ett vetenskapligt förhållningssätt, till verkligheten, och motverkar verklighetsfrämmande trosföreställningar. Om skeptikerna har rätt, dvs. om inget enda av de fenomen som parapsykologin studerar verkligen existerar, så bör detta demonstreras vetenskapligt genom att parapsykologiska hypoteser vederläggs empiriskt. Om något parapsykologiskt fenomen verkligen existerar, t. ex. telepati, så måste man känna till detta, och ev. kunna kontrollera för det, vid vanliga psykologiska undersökningar. Framtida tillämpningar av eventuella parapsykologiska fenomen kan inte uteslutas. Kunskap om eventuella parapsykologiska fenomen skulle kunna bidra till kunskapsutvecklingen inte bara inom psykologin utan även inom vitt skilda vetenskapliga discipliner, som t. ex. neurofysiologi, fysik, biokemi och filosofi. Skäl att inte bedriva parapsykologisk forskning: Man vet redan med absolut säkerhet att inget enda parapsykologiskt fenomen existerar. Man vet redan allt som är värt att veta om existerande parapsykologiska fenomen. Sannolikheten att något parapsykologiskt fenomen skulle existera är så ytterligt liten att inga som helst resurser bör ägnas åt parapsykologisk forskning. Enbart det faktum att parapsykologisk forskning bedrivs riskerar att legitimera olika verklighetsfrämmande trosföreställningar. Eftersom människor i allmänhet inte kan skilja mellan vetenskaplig metod och föremålet för vetenskaplig forskning så kan parapsykologisk forskning hota vetenskapens anseende. Man skall inte som vetenskapsman (och människa) ha för stora anspråk.                                                                                                                                       Anna I